Jag har länge haft en dröm om att spela in ett eget album, men jag har nog aldrig riktigt trott att det skulle bli verklighet. Jag skrev låtar redan på 90-talet, och då framförallt till det första bandet jag spelade bas i. Det var enkelt då, på något sätt. Spännande.
Efter att jag flyttat till Stockholm, i mitten av 90-talet, mattades låtskriveriet av rejält. Jag spelade med band och artister som skrev väldigt fin musik, och jag tyckte att jag fick uttrycka min kreativitet genom deras musik på nåt sätt. Åren gick, och de få försök jag gjorde med att skriva musik landade ofta i halvskrivna och ofärdiga låtar. En refräng här och en vers där, men aldrig nån riktigt bra helhet.
Så där höll det på. Sen kom det en pandemi. Alla möjligheter att spela musik live försvann. Alla sätt att uttrycka sig kreativt genom musik var plötsligt i princip borta. Visst, det gick att spela in musik på distans, vilket vi också gjorde med exempelvis Billy Momo, men det ersatte inte den där närheten till kreativiteten som finns i ett framträdande inför en publik.
Så jag började skriva låtar. Jag satt med min gitarr, och lät toner och ackord leda mig vidare. Låt efter låt tog form, och jag hade nästan svårt att hinna dokumentera allt. Det dök upp naturliga låtdelar som jag kunde pussla ihop till något som började likna musik. Jag hade ingen ambition att efterlikna något, utan det som dök upp var det jag försökte forma. Varje låt blev sin egen, i olika kostymer. Det var tyvärr bara melodier och ackordföljder som dök upp, så problemet med att färdigställa låtarna kvarstod. Texter, vem kan skriva fina texter? Tony, såklart. Han har skrivit fantastiska texter till två album och en EP, inspelade av ett annat band som jag emellanåt har nöjet att få spela med; Linger. Så jag frågade Tony om han hade lust att lyssna på mina fragment till låtar, och kanske eventuellt skriva nån text om andan föll på.
Tony lyssnade, och det dröjde inte alls särskilt länge innan den första texten dök upp i chatten på Messenger. Det var en enorm glädje när jag testade att sjunga in texten till min enkla lilla demo, och varje fras var skriven med min melodi i åtanke. Poetiskt utan att bli pretentiöst. Innehållet i texterna resonerar vi om innan Tony börjar skriva. Ibland har jag nånting i åtanke redan när melodin kommer till mig, en textfras eller ett ämne, och ibland är det något som känns viktigt för stunden som inspirerar till en text. Det lilla samarbetet fortsatte, och efter ett tag fanns det gott om material. Jag kände så smått att det började närma sig ett läge där ett album faktiskt var inom räckhåll.
Som ett första steg släppte jag en singel i november 2021, på min 45-årsdag. Ambitionen var att ganska snart följa upp med mer material, men nåt gjorde att hela projektet avstannade. Nya låtar dök upp, med ojämna mellanrum, men det blev inte riktigt att jag gjorde klart nånting. Låtarna fanns, men det behövdes ytterligare ansträngningar för att ro albumet i hamn.
Ansträngningarna har lönat sig. 5 låtar är redan mixade av Oscar, och ytterligare en handfull låtar finns och är i det närmaste klara för mix. En lång resa, sen jag började skriva runt jul 2020, verkar trots allt infria den där gamla drömmen om att göra ett eget album.
Det har inneburit en rad utmaningar, förutom själva skrivandet. Jag har inte sjungit speciellt mycket tidigare, jag har aldrig spelat gitarr på inspelning, men jag upplever att det här projektet har tvingat fram sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade i mig. Det återstår naturligtvis att se vad världen runtomkring kommer tycka om det jag, och dom jag gör detta tillsammans med, skapat. All världens tack till min fru Johanna, Tony, Oscar, Tomas, Henning, Erika, Robin, Emanuel, Emma, Andreas, Henrik, Mårten, Magnus och Viktor för era musikaliska bidrag. Ovärdeligt!
Oavsett så ser jag det som att jag har vunnit massor, redan innan albumet ens är ute.